"Reflektioner kring La femme Nikita (1990), När lammen tystnar (1991) och Blue Steel (1990)", reflections from 2021.
Det finns inte bara en skillnad mellan hur kvinnor skildras i vissa typer av manligt kodade yrken på film, utan i många filmer görs även en tydlig distinktion kring vilket kön de tillhör antingen genom hur det framställs och/eller uttalat genom att, framförallt andra, karaktärer kommenterar deras könstillhörighet.
I filmen Blue Steel (1990) blir huvudkaraktären Megan Turner (Jamie Lee Curtis) ifrågasatt kring sitt val av yrke, polis, om och om igen utifrån att hon är kvinna. Hon fetischeras utifrån en bild av kvinnor med vapen både av karaktärerna i filmen men framställs även på ett sätt som inbjuder åskådaren att göra detsamma. Detta genom att vi exempelvis får se Megan byta om och fokus läggs på hennes spets BH och hennes tjänstevapen (Tasker, 1993;159). När en psykiskt sjuk och empatistörd människa, Eugene Hunt (Ron Silver), blir besatt av henne utifrån tanken att de är en och samma blir det ännu tydligare hur hon framställs i förhållande till en fetish för kvinnor med vapen. På så sätt tydliggörs hennes kön och karaktären byggs i stort kring faktumet att hon är kvinna och polis. Det är en bärande punkt i berättelsen. Hon framställs inte som typiskt kvinnlig, men trots detta är hennes könstillhörighet väldigt närvarande i nästan alla delar av filmen och hon uppfattas inte heller som direkt androgyn. Om vi någon gång skulle glömma bort det, påpekar någon det för henne. Det är med andra ord uppenbarligen meningen att visa på hur det följer henne och formar händelserna.
I När lammen tystnar (1991) möter vi en FBI agent, Clarice Starling (Jodie Foster) som i mångt och mycket presenteras på ett liknande sätt, men som utvecklas åt ett annat håll. Både Megan och Clarice är i slutet av sin utbildning vid filmens början och vi får se hur de tränar med vapen. Men Clarice reagerar inte som Megan när hennes könstillhörighet nämns i samband med hennes yrkesroll. Megan reagerar framförallt genom att försöka chockera personen som ifrågasätter henne. Clarice blir snarare mer beslutsam att göra sitt jobb professionellt. Hon framställs inte heller som kvinnlig i andra bemärkelser än de kommentarer hon får om sitt kön. Kommentarerna är inte heller ifrågasättande på samma sätt, utan antyder snarare att hon kan användas som lockbete (Tharp, 1991) och att hon förväntas ett visst bemötande av de intagna när hon besöker den anstalt där Hannibal Lecter (Anthony Hopkins) sitter. Bemötande som också uppkommer, men inte från Lecter själv (Tharp, 1991).
Clarice framstår som en stark kvinnlig karaktär som vill sköta sitt jobb. Hon framställs på ett sätt som kan uppfattas androgynt, eller maskulint (Tharp, 1991). Samtidigt är min uppfattning att det snarare handlar om hennes förmåga att försöka hålla sig professionell och att hon i mindre grad sexualiseras. Hon sexualiseras visserligen genom obehagliga inviter, kommentarer och förmodande kring att hon skulle vara ett lockbete, men verkar inte “skapad” för den manliga blicken. Detta sammantaget kan uppfattas som androgynitet när det kanske främst handlar om att inte bli sexualiserad på samma sätt. Det bör dock även nämnas att filmen framställer transpersoner på ett mycket problematiskt sätt och att detta är av största vikt att förhålla sig till när en analys av filmen görs (Tharp, 1991).
I La femme Nikita (1990) framställs huvudpersonen Nikita ( Anne Parillaud) inte heller som typiskt kvinnlig. Nikkita har, efter ett liv i missbruk med ett gäng punkare, inte direkt inställningen att lyda förhållningsorder. När hon ges “en andra chans” som agent, eller framförallt som torped, efter en fängelsevistelse där makthavarna fejkat hennes egen död, blir en del av Nikitas uppgift att framstå som mer kvinnlig (Rikke, 2007;200-201). Hon ska alltså inte bara lära sig att slåss, följa order och skjuta utan även förändra sin persona från kaotisk och okontrollerbar till feminin och tilltalande för män. Detta framställs som ett sätt att utföra jobbet, ett sätt att maskera sig i mängden för att kunna agera som en lejd mördare. Samtidigt inkräktar det på hennes egen person och vilja att vara fri, inte bara genom att hon numera är “statens egendom” utan även tvingas in i en kvinnoroll som hon själv inte verkar trivas i. Vi får senare se hur hon anammar detta och visar upp drag som kan uppfattas som feminina som om de skulle funnits under ytan (Rikke, 2007;201). Min tolkning är dock snarare att detta är drag som kan finnas hos alla och att Nikitas starka personlighet kapslas in i något hon inte är fram till slutet då hon äntligen blir fri igen. Fri från de män som försökt tämja henne. Nikita är satt i en värld fylld av män som bestämmer över hennes liv, en tydlig “daughter archetype” (Rikke, 2007;195).
Megan, Clarice och Nikita är alla väldigt olika karaktärer, men de är alla av olika anledningar en del av ett mansdominerat våldsamt yrke. Yrkesroller som till stor del kontrolleras av manliga chefer och där män bestämmer merparten av händelseförloppet i filmerna. De behöver alla på olika sätt förhålla sig till sin könsidentitet som kvinna inom denna ram och begränsas utifrån detta. Samtidigt är de alla tre karaktärer som gör motstånd mot detta, Megan genom att bryta mot förhållningsregler, Clarice genom att visa på sin professionalitet och Nikita som tillslut rymmer och bryter sig loss från de bojor hon satts i.
Referenser:
Schubart, Rikke (2007). Super bitches and action babes : the female hero in popular cinema, 1970-2006. [Elektronisk resurs]. Jefferson, N.C.: McFarland & Company, Inc., Publishers.
Tasker 1993
Tasker, Yvonne (1993). Spectacular Bodies: Gender, Genre and the Action Cinema. [Elektronisk resurs] London: Routledge.
Tharp, Julie. (1991). The transvestite as monster: Gender horror in The Silence of the Lambs and Psycho. The Journal of Popular Film and Television, 19(3), 106-113.
Scilence of the lambs (1991) [Film]. Regissör: Jonathan Demme. USA: Strong Heart Productions.
Blue Steel (1990) [Film]. Regissör: Kathryn Bigelow. USA: Lightning Pictures, Mack-Taylor Productions, Precision Films.
Nikita (1990) [Film]. Regissör: Luc Besson. Frankrike/Italien: Gaumont Film Company, Les Films Du Loup, Cecchi Gori Group Tiger Cinematografica.
León (1990) [Film]. Regissör: Luc Besson. Frankrike: Les Films du Dauphin.
Comments
Post a Comment