"Ny högupplöst release av skräckklassikern Ichi the Killer", Review from 2018

För den skräckintresserade som gillar filmer med starka gore-inslag är Ichi the Killer (2001) en given klassiker. För den som nyss upptäckt genren är det en stark introduktion till gore-scener men även unika karaktärer. När Well Go USA Entertainment nu, våren 2018, släppt filmen för första gången på blu-ray, i en ny digitalt restaurerad 4k version, är det ett fantastiskt tillfälle att ta del av verket oavsett om det är första gången du ser den eller den tusende.

Filmen släpptes första gången 2001 och är baserad på en manga med samma namn av Hideo Yamamoto. Manuset skrevs sedan om för film av Sakichi Sato och regisserades av den i skräckvärlden kända Takashi Miike som tidigare regisserat filmer som Audition (1999) och One missed call (2001). Ichi the Killer, som utspelar sig i Japan handlar i grunden om olika rivaliserande sidor av yakuzan samt en av filmens huvudpersoner, den mer eller mindre psykologiskt kontrollerade person som kallas Ichi, nummer ett på Japanska, som omedveten om varför blir ett vapen mot rivaliserande gäng. Protagonisten är den mycket sadomasochistiska Kakihara. En person som helt verkar ha tappat gränser för både sig själv och andra och som under filmens gång letar efter Ichi samtidigt som han hoppas att det mötet ska ge honom en ny drivkraft och mening.

I Ichi the Killer blandas starka gore-scener och en intresseväckande psykologisk handling med absurd humor utan att för den sakens skull övergå helt till splatter-genren. Filmen lyckas på sätt och vis behålla känslan av gore som annars kan gå förlorad när splatter möter surrealism. Som scenen när Kakihara, i ett försök att visa sin dedikation, skär av sig sin egen tunga. Filmen har, på grund av sina karaktärer, en intressantare historia än att endast skildra extrema handlingar som ibland kan vara fallet med extremfilm. Den har även ett värde för den gore-filmintresserade både som en klassiker i sin genre och med scener som, inte utan kritik, skildras på ett mycket eget sätt. Det är dock värt att notera att de blodigare scenerna inte kompromissas med och att filmen inte passar de mer äckelmagade. Som extremfilm är den inte jämförbar med de mer poänglösa grova skildringarna i t.ex. Fred Vogels film August Underground (2001) som mer fokuserar på att vara så nära en snuffilm som möjligt utan att faktiskt hamna där, men det är ändå en film som kan räknas till de mer extrema. I mitt tycke finns det ett enormt mycket större värde med en film som Ichi the Killer än det tidigare exemplet då det inte handlar om film för filmens skull utan skildrande av en fascinerande och absurd berättelse, utan att kompromissa med dess mörkare innehåll eller göra de goreintresserade besvikna.

Personligen anser jag att Ichi the Killer är en klassiker av en given anledning och att alla med intresse inom genren har nytta av att se den, inte minst i en ny högupplöst version. Det är en restaurering filmen verkligen förtjänar för att föra vidare den till ny publik men även ge de gamla fansen chansen att återuppleva den i dess hela storhet.

(Recension skriven år 2018 av Iris Landar Lygren)